the name called life..

du klättrar upp för att nå toppen men linan går av och du faller ner mot ett mörker.. sjunker så lågt att du inte änns kan gråta.. du släpper den avslitna linan och bara irrar runt i ditt mörker.. orkar inte bry dej för du är fast, tills du ser ett litet ljus som håller i ett nytt rep.. - DU MÅSTE "RYCKA" UPP DEJ.. du följer efter skenet men det blir allt svagare, du börjar springa ropar efter det.. men det stannar inte.. till slut tvär stannar det och du tar tag i det!! men det sliter sej loss och säger att man inte är värd mer än detta!! så du klättrar med bara händer och du sliter upp dina bara knän och fötter sen när du drar dej upp släpper någon ner en lina.. men du orkar inte dra dej upp så..du stannar någonstans mitt emellan och bara sätter dej ner.. gråter.. blödandes svag i benen.. du bara gråter och INGEN hjälper dej för det är verkligheten!! Dina små blöta tårar rinner.. en efter en och du hoppas på att någon kommer men det är bara du.. ingen annan än du.. ingen i världen vill förstå.. så du skriker ut din smärta, gråter ut din sorg och går in i dej själv och drar ut ditt hjärta..! det gör ont..riktigt ont.. sen hostar du upp ditt blod och dör.. ensam och oälskad..